Sjuk men ändå lite glad

Hello
Nu är det verkligen fastställt. Jag är sjuk. Snyter mig, hostar och har feber. Tycker det är rätt bra kriterier...
Känner mig dock redan på bättringsvägen :)

Igår var det partyparty hos Andreas och hans fyra tjejer till rumskamrater. Sjukt bra hemmafest. Sådana e nästan bäst fortfarande. Man kan strosa runt och snacka med alla och det blir ofta roligt med allt snack som sätter igång. Är man ute på ett ställe så blir det inte mycket utbyte av diskussioner och annat skitsnack.

Jag gick självklart + (plus) igår eftersom jag var nykter och fick höra fyllon prata. Det är faktiskt riktigt intressant... kommer fram så mycket extra. Man lär känna sina vänner mera. Pratade självklart med min älskling som var på bröllop hos några vänner. Han va lite lurig och pratade en massa såklart. När vi lagt på sa jag till mina vänner att det är intressant med folk som är fulla och pratar. Fick inte bästa blickarna på mig. Det vart tyst och nån utbrast:
-Shit, vad taskigt det låter. Du kan ju utnyttja situationen. Det är dålig stil. Vad har vi sagt?
Men det fortsatte att pladdras iaf.... Jag lyssnade ödmjukt på allt från dödsfall och bajsincidenter.

Så trist att jag e dålig och har tenta på tisdag för jag ville stanna längre på festen. Blev heta diskussioner kring utgång i Stockholm och mina huvudstadsvänner stod inte på min sida längre. Dom påstår att man känner sig nästintill bajsnödig när man går ut och festar i sthlm. Fy vad trist då... jag påstår att det bästa festlivet är där utan tvekan.

Drog hem vid 01.30 och ringde baby i bilen men ingen svarade. Mobilen hade dött tidigare under kvällen, men jag testade iaf. Vi må ha inhandlat världens minsta mobiler men batteritiden suuuuger! Sen finns ingen svensk T9. Kanske är det bästa egentligen. Funkar typ som alkolås på mobilen, man orkar helt enkelt inte stava ett helt mess på fyllan... så man skiter i det.

Men dygnets höjdpunkt kom iaf kl.04 då älsklingen ringde iaf. Kan inte förstå hur ett samtal mitt i natten kan göra en så lycklig. Jag hade verkligen inte väntat på samtalet utan blev snarare glatt förvånad... Det va helt underbart att få prata så där lite halvsömnigt med nån man saknar mycket...

Bara 9 dagar kvar dock....

Nä nu ska jag plugga lite mera. Sen väntar film... kanske Dreamcatcher.