Back to hell

Nu e jag tillbaks i helvetet - Linköping, byhåla, tråkstad, kärt-barn-har-dåliga-namn....

Jag är negativ idag - fast ändå inte. Började dagen vid 7 med att bli väckt av darling som skramlade i köket med sin nya diskmaskin. Han började tidigare än mig och jag ville sova kvar till 8 för jag e rädd att somna när jag kör annars. En gång fick jag stanna i Nyköping för att sova i 30 min. för jag va så trött på morgonen. Särskilt svårt är det att kliva upp nu när man vänt lite på dygnet efter allt partande på lovet...

Vid 9 startade jag från Hammarbyhöjden och i vanlig ordning först till Statiol för att kolla olja o lufttryck o sånt där - 20 mil är ganska långt så det är bäst att bilen är i gott skick ;)

Vid 11.15 var jag framme i Linkan. Åt sedan lite lunch och drog till Andreas för att plugga, där va plugg-gänget och genast kändes vistelsen här lite bättre. Kul att träffa alla igen :) Desto mindre kul att plugga till tentan. Nu väntar Elektromagnetism... kanske den mest fasade kursen på hela utbildningen. Men nu ska den smiskas ;)

Annars är allt bra... har blivit kallad för neggo av min älskling för att jag e så negativ. Men jag känner liksom att jag har rätt att vara det. Efter två veckor hemma i Stockholm har jag hunnit bilda en vardag med min distanspojkvän och börjat känna mig "hemma" någonstans - nu rivs allt upp och jag blir ensam i min ruttna etta. Ganska kul sak iallafall... många som skriver på msn att det är trist att vara i Linköping, "blä", "usch", "neeej" osv. Så JAG E INTE ensam om att känna tyngden att vara tillbaka.

Imorrn ska jag hem till Jonas och Emelia, de har bjudit mig på middag och film eller yatzy eller nått :D. Så himla gulliga tycker jag - Jonas e en av de personer som jag kommit närmast här i Linköping och jag veeeeet att han förstår min ensamhet - det är ju ashemskt att vara ensam hemma på en fredag. Så jag ser framemot i morgon kväll :D Låter som att jag e värsta ensamvargen här hahaha... finns massa sköna människor att umgås med men jag kan inte låta bli att tycka det är bäst hemma hos dullungen... (även om det är svårfattat). Summan är dock att det nu inte känns så farligt att vara tillbaka här igen - tack vare fina vänner att umgås med :)

seeyaa